Riddarkällaren

Så jag gick till Riddarkällaren efter rekommendation från Caesar Colonii. Det skulle visst vara "garanterat ligga". Jag hade ju hört talas om den tidigare dj:n Adrian Fornication och tänkte mig då att allt var klappat och klart. Men vad som hände var att efter att jag gått fram och önskat en låt (Gary Moore, Over the hills. Fin bit.) så tittade alla bara konstigt. Jag förstod att de förväntade sig nakenhet så jag klädde av mig lite, men då kom en ovanligt artig vakt fram och sa "ursäkta fröken, du kanske borde gå hem".
När jag protesterade blev han lite sur, men försökte ändå skyla mig med en gammal halsduk.
Det var ganska fint, tyckte jag, och frågade om han ville ha frukost. Han förstod inte vad jag menade, trodde jag, eftersom han tackade nej. Så jag frågade igen och då sa han "var inte så jävla jobbig". Så jag grät och han ångrade sig, men inte tillräckligt för att följa med.

Home alone again.

Tjenslor

Jag känner mig mkt fragil i kväll och tänker börja grina om jag inte får ligga snart!½

Långhelg

Ni kanske undrar var jag har varit de senaste dagarna. Det, som det heter, började med en böld i arschlet. Men jag är hemma nu.

Det började i torsdags med en bjudning på något som kallades för "Buckan". Alltså, Bukowskis, snackar vi om. Tänkte det skulle bjudas på lite sköna damer, men va fan de hittade ju knappt köpare till skräpet som hängde på väggarna. Anus kunde de prata, men jag som ende man tröttnade så snart det blev "Yvonnes" och "Ann-Christins" tur. Sorry, men fy fan vad trist. Man fick ju ett glas skumpa dock, så det började ju pirra en del i schäslongen.

Skit samma, det var ju på Cafét det började. 25-årsfest, liksom. På min egen 25-årsfest var det dåligt med blekfeta försäljningschefer som fick ligga med hotta plastikblondiner, så jag kände mig hemma ganska omgående. Men satan, vad det började resa sig efter ett tag! Jag är inte säker, men jag tror jag såg Ebba von Sydow, Jesper Lögdahl, Eva Swartz, Cissi Elwin, Hannah Rossander, Kalle Rossander, Otto Sjöberg, Pontus Schultz, Lars Johan Jarnheimer, Tilde de Paula, Ceclia Hagen med flera.

Så ni förstår säkert. Laddningen var ingen laddning längre efter jag träffat Ebba. Vet inte om ens "CSI" kommer kunna fastställa faderskapet om min salva träffat fröken von Sydow på rätt sätt.

Sen, alltså, har det ju tagit några dagar innan jag kunnat rapportera det här på ett fair & balanced sätt. Inte så att han var arab, killen som knockade mig, men kanske vafan?

Hur som helst har jag kollat med mina källor på Taxi Stockholm och de säger att jag lätt hinner innan jag dör. Så kan jag med gott samvete runka av den ett par vändor nu, hoppas jag. Inte för att det finns mycket att hämta efter det, men vafan, välkommen.

Är det nu som det stora vemodet ska rulla in?

Tillägg, en vecka senare: Förlåt, men jag har rannsakat mig själv och jag tror inte att något av det här hände på riktigt. Möjligen det där med Ebba, men jag är inte hundra på det heller, hon lät jävligt avvaktande när jag ringde i veckan. Däremot är jag nästan säker på att jag ska sluta knarka.

Vincent

Åh Vincent, kom och ta mig.

Vinn vaginaglädje!

Nu skulle man ju kunna tro att det är jag som lottar ut något här, men det är det inte, utan jag fick ett mejl från en god vän om sajten Mitt Underliv som anordnar tävlingen "Vinn vaginaglädje!".
Där kan man vinna ett kit för underlivet.
En annan trodde ju att ett kit för underlivet kom komplett med händer, tunga och köttflöjt, men det här är tydligen något helt annat.
Men varför inte. Har dessutom svårt att tänka mig att de skulle kunna förneka mig detta lilla nöje, och faktum är att om det är någon som vet grejer om vaginapyssel så är det jag.
Jag börjar skriva på en gång!

Lunchkonversation

Vaktis (nervös): "Du..."
Jag (förförisk): "Ja, min vän?"
Vaktis (nervös): "Det här är lite pinsamt alltså."
Jag (förförisk): "Vad menar du? Var inte rädd för mig."
Vaktis (nervös): "Kan inte du sluta skicka brev och sånt till mig?"
Jag (förvånad): "Va?"
Vaktis (nervös): "Ja, jag tycker att det är lite obehagligt. Du vet, det är faktiskt sexuella trakasserier."
Jag (chockad): "Men vad säger du? Du tyckte ju om mitt förra brev!"
Vaktis (inte fullt lika nervös): "Jag läste inte ditt förra brev heller. Jag hade skrivit ut ett mejl jag fått av min flickvän i Australien, om du nu måste veta!"
Jag (i svår chock): "M-m-men..."
Vaktis (något kaxig): "Just det. Och om du inte slutar går jag till chefen. Jag har ju bevismaterial i papperskorgen, bara att tejpa ihop."

Jaha, det är alltså tacken för att man försöker teambuilda lite på jobbet!

Jag satte eld på papperskorgen på väg tillbaks till skrivbordet.
Hoppas vaktis får skulden.

Vaktis

Sitter på kontoret och smygbloggar lite.
Vaktmästaren är tillbaks från sin sjukskrivning och jag har verkligen gjort mitt bästa för att möta hans blick och skapa förtätad stämning (knäppt upp lite och sådär, släppt ut håret), men tyvärr går han åt andra hållet så fort jag kommer i närheten.
Lyckades tränga in honom i ett hörn under fikarasten men då hällde han kaffe över sig själv och sprang på toaletten. Så jag skrev ett brev, men fick bevittna hur han rev sönder det oläst.
Jag vet inte vad jag ska tro, han vill ju inte tala med mig.
Är han kanske blyg för att alla på kontoret vet att hans frenulum är ömtåligt?

Åh, nu går han in i lunchrummet. Gissa om jag ska gå efter, det är så trångt därinne att man praktiskt taget måste stå sked vid micron.