Drömmarnas tid

Till slut blev jag klar med det jag skulle i går (chefen kom inte) och kunde med kroppen till bristningsgränsen fylld av snuskiga idéer och svettiga drömmar ta mig ut på staden.
Hamnade på ett ställe där någon slags tidning hade releasefest. Beställde en Lennart av en snorkig bartender innan jag till min stora lycka fick syn på en bunt ölbiljetter som någon mindre ordentlig person glömt på disken. Lade illa kvickt mina klibbiga labbar på dem och stod sedan som klistrad vid den snorkige bartendern i flera timmar - han smälte lite när han såg mina biljetter och förstod att jag var en Viktig Person.
Senare tyckte jag att det var dags för kroppskontakt. Scannade stället och såg flera tänkbara gossar röra sig smidigt över golven. Till sist bestämde jag mig för den med minst antal flyktvägar, och under förevändning att jag ville önska en låt lutade jag mig så fram och slickade dj:n på halsen. Han tittade immigt på mig ovanför glasögonkanten och jag lutade mig fram igen, denna gång för att verkligen framföra några önskemål (av den barnförbjudna sorten), men han backade undan så hastigt att han höll på att trilla baklänges. Därpå kom det fram någon löjlig tjej och påstod att det inte var någon "jävla önsketimme det här" och att jag "borde gå hem" eftersom jag var "full".
Svårt skärrad över denna taktlöshet sprang jag åt andra hållet och hamnade i famnen på en sexuellt attraktiv krönikör jag haft en ångande brevväxling med. Jag viskade att jag älskade honom och att jag visste att han älskade mig, innan jag snubblade över hans fot och föll ned för trappan.

I dag har jag en bula ovanför örat, blåmärken på axeln, en lårkaka på benet och en bitter smak i munnen.

Alone time

Sitter kvar helt ensam på kontoret. Alla har gått hem, och jag måste avsluta en sak. Men det går ju inte, jag kan inte koncentrera mig. Det är något väldigt erotiskt med att vara helt ensam på ett stort, tomt kontor. Man tänker tusen snuskiga tankar om vad man skulle kunna göra i kollegornas stolar, på deras bord eller med deras, eh, linjaler.
Vidare funderar man på vad som skulle hända om man gjorde slag i saken och chefen kom tillbaks för att han glömt något.
Skulle det utvecklas i rätt riktning (det vill säga som random porrfilm med lite efterlängtad utåin på konferensbordet), eller i fel (det vill säga, chefen chockas, lämnar champion-charkuterierna i chinosen: jag fnissar förfärande freudianskt, får foten med frapperande fasthet)?