Snabbköpskassören på andra sidan stan

Häromdagen var jag på en livsmedelsbutik i en annan del av stan än den jag brukar. Där träffades jag av blixten vid åsynen av en av kassörerna. Han var ganska ung och verkligen söt med stora, fuktiga ögon och mjuka kinder med klen skäggväxt. Tyvärr var jag med sällskap den gången, men jag tyckte ändå att vi fick fin kontakt när jag betalade mina två folköl och skojade om att han borde fråga efter legitimation.
Så i går åkte jag dit igen (en halvtimme med tunnelbanan hit eller dit) för att få syn på honom, och ja, där satt han ju. Funderade ett ögonblick på vad jag skulle handla den här gången som kunde imponera på en sådan liten läckerbit, och kom fram till att en gurka och en flaska olivolja borde göra susen.
Sagt och gjort. Knäppte upp en extra blusknapp, traskade bort till kassan och lade upp mig, förlåt, mina två varor på bandet och tittade förföriskt när han slog in några knappar.
- Jag ska göra... sallad, viskade jag sensuellt.
- Vad trevligt. Var det bra så?
- Hmm... jag vet inte. Vad tycker du? Behöver man mer saker för att göra... sallad?
Han tittade plötsligt upp på mig med sina stora fuktiga ögon och jag gav honom ett sexigt leende medan jag fumlade med plånboken. Om jag inte har helt fel så ryckte det nog till i den lilla baguetten. Han harklade sig.
- Tja, inte om du ska göra gurksallad.
Åh vad jag ville att han skulle ta mig där och då. Men vi var trots allt på offentlig plats och kön bakom mig började växa. Jag betalade med den tusenlapp jag särskilt växlat till mig på banken tidigare - man måste ju visa att man har det förspänt - och stoppade mina två artiklar i en fryspåse. Sen gick jag och ställde mig utanför och låtsades läsa en tidning tills affären stängde en timme senare. Tyvärr var den enda som kom ut föreståndaren, som bryskt drog ner gallret framför näsan på mig där jag försökte spana in.
- Vi stänger nu, och alla har gått hem, sa hon menande.
Jag tyckte inte om hennes ton så jag låtsades som ingenting.
- Jaha, där ser man. Själv står jag och väntar på en bekant som är sen!
- Mm, säkert, sa hon och gick därifrån.
Jag blev lite sur faktiskt. Vad har hon med vår spirande kärlek att göra? Bestämde mig raskt för att försöka ta reda på när hon var ledig nästa gång och åka tillbaks då.
På tunnelbanan hem uppmärksammades mina inköp av ett gäng trettonåringar som fnissade och levde om tills jag kände mig tvungen att byta vagn. Herregud, en vacker dag sitter de där själva med en gurka som enda sällskap, och gissa vem som skrattar sist då!