Sommaren är kort

Ah, semester, du är som en dröm. Att ligga på stranden och spana bakom sina rosa spegelglasögon, att dyka förbi några trevliga ynglingar och snudda vid deras spänstiga stjärtar, att glatt och lekfullt skvätta lite vatten och kasta boll på de välbyggda badvakterna (hur skulle jag veta att de hade bråttom ut för att hjälpa någon?), att exponera både det ena och det andra könsorganet på fel strand, att sjunga karaoke till Boten Anna och fantisera om sångarspolingens lena bringa (jag har sett bild på att han kan knulla med stor känsla), att dricka femton Piña Colada och vakna halvvägs under ett parasoll med grillat högerben och sand i håret (men inte i trosan), att sensuellt suga på några jordgubbar och framgångsrikt sexa upp omgivningen så att den blev tvungen att gå hem och runka (skulle jag tro), att bli bryskt utforslad från stranddiskot för förseelser så små att jag inte ens minns dem (att ha småbyxorna på huvudet är knappast något stort brott), att trilla i vattnet från en turistbåt för att fånga den åtråvärda guidens uppmärksamhet, att spotta Tomas Ledin i skymningen och nästan svimma av uppdämd lust (jag sjöng "Nu är timmen slagen - Det är slut på blickar och prat - Jag bjuder dig min kropp - Serverad på silverfat" med inlevelse medan jag jagade honom nedför gatan), att vakna i ett litet litet låst rum ombord på Viking Line och inte veta om man är på väg bort eller hem, att nästan få napp på det konferenshotell var jag satt med nätstrumpor och, ja, min vita skinnkjol, som visade sig vara ganska svettig sådär i trettio graders värme. Jag hoppades ju att hastigt komma ur den, men just när jag stoppat in min tunga i säljchefen från Borås öra ringde frugan och han knuffade ut mig på balkongen. Där glömde han mig sedan, och vaknade inte ens när jag bankade och skrek. Tur att det var varmt och skönt, och att städerskan kollade ut morgonen efter.