Julhelg nära naturen

Helvete vad skönt att komma tillbaka till stan igen. Jul i skogen med familjen är förvisso trevligt, men jävlar vad man får kämpa för att hitta dragläge. Igår blev jag nödgad att helt enkelt ta en "skogspromenad" och förlösa mig själv mot en ungbjörk.
Det hela hade ju inte heller gjorts bättre av den runda i byns affärer jag företog mig dan före "dopparedan" (tjenare ironin i det namnet). Det är något med små varma butiker och den kalla luften kundgenomströmningen för med sig som får små extrajobbande gymnasistexpediter i tunna t-tröjor att smuggla russin. Jag blev fan helt knäpp. Försökte till och med smila mig in hos ett synnerligen välväxt exemplar - vi snackar dadlar här - men det gick förstås åt helvete. "Inte tid att snacka". Jo jo, det brukar ju heta så.
Två dagars hårt tullande på julwhiskyn senare var det så dags för juldagens traditionella utgång med alla andra jävlar som haft vett att flytta. Brukar kunna bli ett och annat hångel där när folk springer på sina gamla flammor. Ja, inte för mig då. För mig innebär det allt som oftast hårt på spriten, full juckdans på discogolvet till Mr Vain och sedan utslängning medelst fet jävla bondvakt.
Så även i år. Men i år hann jag faktiskt klänga lite på en donna med riktiga kuksugarläppar som jag spanade lite på under gymnasietiden (note to self: "jag är publicerad författare" funkar uppenbarligen bättre än "jag har en runkblogg"). Har för mig hon spelade tuba eller något, var alltid rejält svullen. Hon såg kåt ut, men jag kunde ju inte gärna dra med henne hem till morsan mitt i julen. Eller kunde jag det? Hur som helst skulle jag precis dra med henne in på damrummet för en upprumpning när fetjävla bondvakten kom och tog tag i mig. Hans kollega hade visst inte uppskattat kaskadspyan han prickats med halvtimmen innan. Byt jobb då, för fan.
Så, anyway, när annandagen kom och jag hade flera dagars bakfylla och två erotiska upplevelser i brallerna kunde jag omöjligen hindra mig själv längre. Minusgrader och beckmörker till trots blev det faktiskt en ganska fin stund. Det tog inte särskilt lång tid, men känslan - och mängden - var mäktigare än på länge.
Ta väl vara på min säd, fröken björk. Kanske ses vi igen till sommaren.