Death becomes us

Så var det konstaterat att vi på Runkbloggen till råga på allt kommer att dö i förtid.
Vi ses i Nangijala.

Poetry in motion

I lördags beslöt jag att testa en ny approach. Den öppet aggressiva framstöten. Alltså den ännu lite mer aggressiva än vanligt. Så jag kravlade upp på barstolen, äskade tystnad och ropade till den sexigt magra konstskolestudenten på andra sidan baren: "Betäck mig med din stolte krigare!".
Resultatet blev att flera svartbågade glasögon misstog det för performance och började applådera. Inte exakt vad jag planerat, men man får liksom go with the flow. Och steget mellan publikens kärlek och frustande förförelser på handikapptoaletten kan inte vara lång.
Så, med hög och klar röst improviserade jag en dikt som gick ungefär så här:

Vad väntar du på, vad väntar du på
Att säden så, att säden så
Ingen man är en ö
Att den lilla döden dö
Kvinnan försmäktar
I väntan på din nektar
Vad väntar du på, vad väntar du på
Oss två

När jag var klar hade konstskolestudenten tyvärr redan hastat iväg. Men han glömde sin halsduk, och den luktar gott av franska cigarretter och Chanel. Jag har lagt den i en förslutningsbar påse i souvenirlådan.