Dunka dunka

I kväll åkte vi än en gång för att träffa vår lyckas smed i en mörk källarlokal.
Denna gång i god tid för att slippa de fruktansvärda förnedringsscener som utspelade sig sist när vi försökte tränga oss förbi kön (och misslyckades).
Väl inne inköptes och konsumerades stora mängder blandad alkohol, det var dunkelt, varmt, svettigt, halt, heta kroppar, fuktiga blickar, det vibrerade, det var spänt, det var förväntan, stålfjädrar på en flöjel i blåst, det var hela livs samlade drömmar koncentrerade till en kväll och mitt underliv dunkade som en trumslagarpojke på tjack.
Jag blev yr, jag mådde illa, jag kräktes på ett fönster (fick med detta ett flertal gäster att vända i trappan), underlivets dunkande förflyttades upp i huvudet och jag åkte hem.

So close but yet so far away.
Här sitter jag nu.
Så sorgligt.