God julepule!

Det är ju juletid och så, och jag har senaste dagarna börjat känna en viss samhörighet med jungfru Maria. Inte för att jag på något vis är havande, eller rider på en åsna (även om det senare har hänt när jag var ung, bildligt talat). Men därför att hon, liksom jag, var en kysk kvinna. Därför att vi båda framlevat våra liv i en sorglig brist på fysisk interaktion. Och vi har båda legat på rygg i ett stall i väntan på förlösning. Hennes förvisso mer bokstavlig än min - som dessutom uteblev - vilket ju bevisar att hon fått till det åtminstone en gång i sitt liv. Inte med vem som helst heller, utan med den omnipotente. Det vill säga, den med potens utan like.
Va?
Jag vill bestämt hävda att det råder en djup orättvisa i detta.
Varför hon, men inte jag? Vi är praktiskt taget likadana.
Det är faktiskt min tur nu.
Väntar därför spänt på att den helige ande skall nedsänka sin gudomliga påle i mitt lidande julkött.
Gärna så fort som möjligt.
Amen.