Karantän

Ja, kära Onan, du har fel. Vad som hände den kvällen var istället att jag inbillade mig att ett av våra fans stod och hängde vid bardisken. Så jag bestämde mig för att glida fram och presentera mig som Fröken Höger i hopp om att han skulle släppa till av ren fandom. Tyvärr förstod han inte vad jag talade om.
- Tjena. Det är jag som är Fröken Höger.
- Förlåt?
- Det är jag som är Fröken Höger. Vad sägs?
- Vad sägs om vad?
- Vad sägs om att ta mig ur min misär? He, he.
- Du verkar jävligt skum. Ursäkta men jag måste gå nu.
Med tårar i ögonen gick jag och satte mig på damtoaletten i en timme, tills en nisse låste upp dörren utifrån och talade om för mig att det var "rökförbud på HELA stället". Inte ens en ynka Blå Blend fick jag unna mig efter denna tragedi (jag som aldrig röker annars). Blev eskorterad till dörren av barchefen. Hon sa att jag inte behövde komma tillbaks.
Efter detta beslutade jag mig för ett asketiskt eremitliv på en okänd bergstopp, men det verkade bökigt så jag låste in mig på kammaren och försökte finna mitt zen istället. Börjar dock efter två veckor känna av en viss rastlöshet och överväger att ge mig ut på banan igen. Har anmält mig på kanske tvåhundra tävlingssajter under min avskildhet (jag hade lite problem med mitt zen) så jag hoppas att någon ska ge utdelning i form av en singelkryssning i Medelhavet eller så.
Jag återkommer i ärendet.